Känner du dig överflödig?
Sedan gick jag på upptäcktsfärd i det mörka magasinet och hämtade en vagn full med böcker och katalogiserade dem i LIBRIS. Union strikes votes av Parres var en bok och Lagen och profiterna av Parkinson var en annan.
Det är nog egentligen inte lämpligt att arbeta med beståndsposter i lånedisken där jag hela tiden måste vara tillhands? Jag är emellertid som besatt av katalogisering och undersöka vad böckerna kan tänkas handla om? Så jag arbetar lite i smyg med katalogiseringen. Tiden rinner iväg väldigt fort när du har en uppgift som följer som ett radband.
Åkte tidigt från jobbet för att hinna till ett möte om manligt och kvinnligt ledarskap. Det var på ett konditori där alla samlades. Satte mig vid ett bord för sig. "Känner du dig överflödig?" Frågade en kvinna som nog trodde jag bara var där och fikade och inte hörde till den slutna gruppen ac politiker och viktiga personer. Flyttade till långbordet och lyssnade ett tag men jag kände att jag inte hade där att göra. Det är dock en erfarenhet i sig att vid vissa tillfällen försätta sig i utanförsituationer. Det hela började med att jag fick en inbjudan från Folkpartiet, men vad sjutton hade jag dä att göra? Nu skall jag gå och lyssna på Chopins pianosonat nr 2 i b moll tredje satsen, eller Sorgmarschen som den också heter.
"Känner du dig överflödig?" sa hon och flinade. När man blir inbjuden av Folkpartiet är det sånt som händer. Jag litar inte på dem. De fiskar i grumliga vatten. Det är längesedan nu som Bengt Westerberg vägrade att sitta i samma soffa som Ian och Bert. Nu slåss de om samma väljare med samma unkna mete på kroken. Du verkar vara en hederlig karl med rättframma ideal; jag förstår om du kände dig utanför i ett sådant sällskap. Lyssnar på London Calling i en liveinspelning från 2003 med Elvis Costello (gitarr, sång), the Foo Fighters'och ex Nirvana's Dave Grohl(gitarr, sång), Bruce Springsteen(gitarr, sång), Steve Van Zandt(gitarr, sång),No Doubt's Tony Kanal (bas) och Attractions Pete Thomas(trummor. Joe Strummer hade avlidit plötsligt i en hjärtattack tidigare samma år. Många satte nog kaffet i vrångstrupen när det här gänget klev upp på scén mitt under Grammy-galan med tjutande gitarrer - "This is for Joe!" - och rev av den här hyllningen. Känns betydligt mer äkta än när Birgit Friggebo sjöng We Shall Overcome i Rinkeby.