Never say you can't survive
Grått och nollgradigt denna annandag jul. Var på ICA redan halv nio. Gick emellertid först till sopåtervinningsstationen. Jag trivs ganska bra mellan sopcontainrarna, det är ganska lugnt där. Det var det emellertid inte på ICA, där var det stök och trängsel. Köpte paté, korv, mandariner, potatis m.m.
Kvart i nio cyklade jag till centrum. Började med att cykla till frisören eller hårvården. Rätt dyrt men det är mycket avkopplande att få håret klippt och tvättat av en trevlig tös. Därefter begav jag mig till systembolaget, där träffade jag en politiker som jag kände igen från en kommunkurs jag gick förra året. Politikern är mycket trevlig men han verkade inte komma någon vart för alla ville prata med honom. Nästa station var apoteket där jag hämtade min MS-medicin. Sedan köpte jag ett fång rosor på torget till min fru.
Innan jag begav mig hemåt hyrde jag en film från servicebutiken Bonbon, Dawn of the Dead hette den.
När jag kom hem lyssnade jag på Curtis Mayfields smäktande, ljuva melodier på LPn Never say you can't survive. Läcker soul från 70-talet. Musik att må bra av.
Kristina
Förresten trista avslöjanden om migrationsverket hur de beter sig mot asylsökande. Det är så bedrövligt med personal som firar med tårta efter att någon blivit avvisad. "Tror du vi skulle kunna bli så förhärdade", frågade jag min chef igår. "Nej, du och jag är så blödiga att vi skulle släppa in alla som vill...".
Kvart i nio cyklade jag till centrum. Började med att cykla till frisören eller hårvården. Rätt dyrt men det är mycket avkopplande att få håret klippt och tvättat av en trevlig tös. Därefter begav jag mig till systembolaget, där träffade jag en politiker som jag kände igen från en kommunkurs jag gick förra året. Politikern är mycket trevlig men han verkade inte komma någon vart för alla ville prata med honom. Nästa station var apoteket där jag hämtade min MS-medicin. Sedan köpte jag ett fång rosor på torget till min fru.
Innan jag begav mig hemåt hyrde jag en film från servicebutiken Bonbon, Dawn of the Dead hette den.
När jag kom hem lyssnade jag på Curtis Mayfields smäktande, ljuva melodier på LPn Never say you can't survive. Läcker soul från 70-talet. Musik att må bra av.
Kristina
Förresten trista avslöjanden om migrationsverket hur de beter sig mot asylsökande. Det är så bedrövligt med personal som firar med tårta efter att någon blivit avvisad. "Tror du vi skulle kunna bli så förhärdade", frågade jag min chef igår. "Nej, du och jag är så blödiga att vi skulle släppa in alla som vill...".
Kanske en idé för bibliotek som vill profilera sig som "onda" eller "i tiden" (välj uttryck själv) vore att bjuda på tårta i personalrummet när någon fattig låntagare med många slarviga barn får sina skulder skickade till inkasso eller kronofogden? Personligen anser jag att tårtbjudarna på Invandrarverket borde lynchas, men det är väl orealistiskt så jag är nöjd om de sparkas. Utan fallskärm förstås.