En ena dagen är inte den andra lik
På jobbet kändes det skönt att ha ett massivt stöd från studenter.
-Jaså fanns det en lista också, det måste jag ju skriva på, vänsterkillen med en massa sossedekaler på jackan som berättat om tidigare blev entusiastisk, vi får ockupera biblioteket som 1968.
-Som ockupationen av kårhuset 1968, sa jag.
-Ja just det.
Det är som ett lämmeltåg av studenter som kommer in och vill skriva på namnlistan för att rädda biblioteket. Har aldrig förstått hur populärt biblioteket var. Allt började, tror jag, med artikeln och att kåren började göra sig hörd. Jag stammade något om att jag blev rörd.
Två trevliga kvinnor som läste socialt arbete kom från Jönköping och lånade uppsatser och skrev på namnlistan.
Bara en person, en av den nu pensionerade Bennys (namnet är påhittat) vänner ville inte skriva på.
-Centralbiblioteket tar väl över alla böcker, de flyttas väl dit upp?
-Nej det skall slängas, men vi har en unik samling, jag pekar på utställningen, de vill inte ta emot något.
-Jaha jag ska fundera på om jag ska skriva på.
Benny försökte ju dupera alla han kände genom att säga hur värdelöst biblioteket var. En före detta kollega har sett Benny och han mådde bra. Han var glad över att biblioteket skulle läggas ner och han var hoppades vi skulle bli arbetslösa.
Under dagen har jag stått i låneexpeditionen och katalogiserat Samhällsvetenskapsuppsatser. Efter två stängde biblioteket och vi gick ut och åt jullunch.
Sedan gick jag till gymmet och tränade rygg och axlar. Zackarias och Martin var där.