Den vita påsen
På jobbet var jag lite vemodig, utan att riktigt kunna sätta fingret på varför? Benny var emellertid pigg och glad, han hade till och med med sig sin väska med matlådan i. Den har han inte haft med sig på två veckor eftersom han haft alltför ont i axeln. När jag gick ut för att köpa lite lunchmat satt Benny i lånedisken.
"Jag har fått kommittédirektivet nu. Dåligt att de inte har litteraturhänvisningar längre. De kan jobba i 10-15 år med dem."
"Och sedan är den orange, brukar de inte vara blå", för sent förstod jag att jag sagt något jag inte borde. Sannolikt tänkte Benny då ungefär: Glömde bort att jag måste lägga mig på en lägre nivå när jag talar med människor som inte begriper.
"De kan ha olika färg. Bara guld de inte har, det är väl för dyrt, de har inte bilder heller.
Synd att mitt måndagstungsinne smittar av sig på kollegorna. Med undantag av Benny möjligtvis.