Hyllning till Kevin Ayers

Ensam hemma. Kvinnan i mitt liv är på loppmarknad i Herrljunga med en pendlarkompis.

Aviserade härom dagen att jag skulle skriva mer om mina åsikter och sådant. Börjar med en musiker vars musik jag ständigt återkommit till genom åren. Det är Kevin Ayers, på sätt och vis glömd i Sverige. Från lite jazziga Soft Machine, melodiös pop och av och till lite experimentell. Han har nästan inte gjort något dåligt. Precis som John Lennon och Ray Davies blir det fina melodier av allt han gör. Just nu lyssnar jag på The Joy of a toy och snart lyssnar jag på whatevershebringswesing från 1972. Perfekt rogivande musik efter en arbetsvecka.
Allmänt | |
Upp