Småskrake i Gerdskenån
"Hej, vi är missionärer som missionerar för Jesus Kristus". Två välklädda pojkar hejdar min framfart och börjar prata om något jag för stunden inte har lust att diskutera. Jag minns att jag stannade en gång i Stockholm.
"Jag har inte tid".
"Vänta vi ska bara..." Jag är redan långt borta. Sannolikt har jag mycket mer livserfarenhet än dessa välklädda grabbar? Naturligtvis har jag tid, men jag vill inte ägna en dyrbar stund till att prata en massa mischmasch, denna den första dagen på resten av mitt liv.
Utanför Ica sitter en pensionerad kranförare på sin rullator i solen och röker. Det är trevligt att se denna lugne man sitta och bida sin tid. Han satt kvar även en timme senare, då jag gick tillbaka med mitt brev, och lämnade in brevet till den här finska damen som log mot mig förra veckan.
Lyssnar på Curtis Mayfields Never say you can´t survive, den passar bra på våren. Uppfriskande melodier som liksom sprider sig i bröstet.
Såg en småskrake i Gerdskenån. Tänkte på att honan hade en frisyr som liknade min kollega Bennys. Det vill säga en tofs sticker ut i nacken.