Ett ljus i höstmörkret

Det lägger sig ett lugubert mörker över Göteborg och vårt lilla kvartersbibliotek. Uppmuntrande med Rättshaveristen och Solstrålen. Solstrålen är en tjej som är här varje dag år ut och år in och hon ler så vänligt. Jeff och jag försöker hålla humöret uppe genom att skämta om dittan och dattan. Vad sjutton ska man oroa sig om allt möjligt för. Livet är kort men döden är lång. Höll på med att lägga in rapporter i Libris hela dagen. Stod lite i lånedisken. Den nöjda låntagaren från igår kom idag också, hon som bjöd på vetebulle.
-Jag tycker om det här biblioteket, här är så lugnt och fint, hörde jag några flickor säga. När folk tycker vi gör ett bra jobb då kan vi väl vara nöjda i det lilla. Sonja oroar sig hela tiden. Jag tycker inte man ska vara rädd för nyheter.

Efter jobbet tränade jag en timme. Det var ingen jag kände där. Tror några är undersköterskor för de pratar vård.
Allmänt | |
Upp