brevet

 Snö och blask.

Tjejen framför mig på tåget hade gammaldags pjäxor. Såg sedan att hon haltade och gick med käpp. Jo konduktören ger ett lugnt intryck då han pulsade i snön på Alingsås perrong utanför fönstret.

 Bara unge Jeff och jag är på jobbet. Arbetar med utställningen.

-Vi får skriva lite om böckerna.

-Sedan får vi ta och bjuda hit alla på Centralbiblioteket och informatören och ha ett gult band som hon får klippa bandet he-he-he-. Det tyckte i alla fall en kollega på ett bibliotek jag arbetat förut.

-Jo det låter som en jättebra idé.

-Nä, men det är väl för litet, samlingen håller inte.

-Jo men det får vi göra och fota böckerna.

-Ja, på hemsidan kan du på toppsidan skriva om utställningen, säger Jeff.

-Ja med någon gräll röd färg skriver vi att vi har en utställning.

-Ska du jobba i mellandagarna, eller ta semester? Frågar jag.

-Vet inte, det verkar rätt tråkigt att sitta här ensam… Kanske ska jobba lite på min bok om Nietzsche.

-Katalogisera är inte tråkigt, man har ju ett mål, jag minns när jag katalogiserade ett helt institutionsbibliotek på Chalmers.

-Mål ja, vad har vi för mål? Undrar Jeff Astle.

-Du menar att allt skall slängas snart? Det blir som ett konstverk. Som Christos som lindade in Paris broar i plast. Desto större orsak att katalogisera allt så alla ser samlingen. En sommar satt jag här ensam och katalogiserade alla Departementsserien bakåt och alla nya uppsatser. Då tog med mig kaffe till rummet.

-Kom du hit punktligt då också?

-Jajamensan, jag hade ju en uppgift som måste göras.

(En timme senare)

-Har inte posten kommit?

-Nä ska inte vaktmästaren göra det, undrar Jeff?

-Nä, men hon kanske är sjuk?

Jag rusar runt och letar post, kommer tillbaka fem minuter senare med en kartong.

-Fan jag la in en låntagare i en annan lokal databas. Shit happens.

Herr K tycker till: Läskigt med klimatförändringen. Följden blir översvämningar, blåst osv. Det är naturens hämnd.