brevet

Köpte ett nytt cykelljus igår som var lätt att ta av.
På förmiddagen katalogiserade jag uppsatser.

-Jag har aldrig varit här, hur lånar man här? Frågar en söt flicka.
-Har du ett sådant här lånekort får du låna här?
-Nej det har jag inte.
Låter låntagaren fylla i ett formulär. Rättshaveristen kommer farande och har skrivit ut några blad på skrivaren, hon lägger två kronor på bordet.
-Fröken R. har du sett Expressen om handelsminister Borelius som använt svart arbetskraft?
-Nej. Åh så förskräckligt.
Rättshaveristen blir så upprörd och talar högt. Ser hur hon som håller på att få att få lånekort blir förskräckt. När fröken R. gått tänker jag att jag måste säga något för att få henne att känna sig välkommen.
-Hon är vår maskot...
Hon skrattar till och blir genast på bättre humör.
Fan vad dumt sagt men jag måste säga något tyckte jag, ett alltför snabbt beslut. År ut och år in kommer ju Rättshaveristen och besöker vårt bibliotek.

-Tacka vet jag Kim Jong Il, han gör elva hole in one på en golfrunda, Jeff försöker vara rolig. Alla pratar ju om Nord-Koreas diktator och hans bomb  nu.

Jag skulle bara vilja nämna ett samtal som min faster Kerstin nämnde när vi var i Skagen. För ungefär 60 år sedan sa hon till sin far journalisten.
-Vad hemskt om det sker någon katastrof och alla människor dog.
-Varför då? Svarade min farfar.
Nåja detta om detta. Nu skall jag läsa "Krig och fred."

Visserligen hade han inte några biinkomster av mutor och underslev och kunde inte heller låta vaktmästaren ta en kvinna på armen och bära in henne på hans rum. Men det ville K. gärna avstå från, åtminstone i detta livet.
(Franz Kafka Processen s. 57)