Bortkommen på bok- och biblioteksmässan
På morgonen var det en av de tre-fyra som jag har som favoritkonduktörer. En rödlätt lite korpulent man. Han var nyklippt men hade inte kaptensmössan som han brukar ha, synd. En passagerare klagade lite på borden på sätena framför:
-De här borden är trasiga, de åker ner hela tiden.
-Ja jag vet, de är dåliga... De går sönder så fort vi lagar dem... Folk sitter på dem också.
-Ja jag förstår, sa mannen som klagat.
Var lite håglös på jobbet efter gårdagens tillrättavisning om 852-fälten. Stod i låneexpeditionen. "Ingen vinner något på att Herr K förlorar allt självförtroende", hade Sonja sagt till dem som klagat. Självförtroende har jag inte mycket. Men skall man klars sig vidare i den här hårda branschen, det finns hur många arbetslösa bibliotekarier som helst. Jag måste rycka upp mig.
Gick till bokmässan. Vad fan gjorde jag där? Hälsade på en nybliven chef, men jag var osynlig. Hälsade på en annan kollega, men hon varken såg eller hörde mig. Jag kände mig utanför. B4-press är väl hyggliga, men de tryckte inga böcker i år.
Klockan fyra gick jag äntligen ut från utanförskapet på mässan. Gösta ringde på mobilen. Vi gick och åt kinamat på Mandarin. Jag tog en starköl och vi talade om livet. Vi talade lite om bomben som smällde i centrala Göteborg i går.