Katalogiseringsgiftet
-Hallå hur länge har ni öppet?
-Till fyra.
-Tack så mycket.
Jag sätter mig och planerar för undervisning igen. En minut enare ringer det igen.
-Hej igen, kan du se om ni har uppsatsen långlivade förvaltningschefer?
-Jo den har vi.
-Tack så hemskt mycket, du förstår jag är på väg till er... Jag sitter i bilen... Det är 14 mil kvar nu... Jag kommer från Gislaved.
Ett par timmar senare i magasinet.
-Var det du som ville ha uppsatsen. Har du fått det du vill ha? Frågar jag.
-Jajamensan, tack så hemst mycket. Mannen ger mig ett fast handslag.
Idag katalogiserade jag Lz också. Derek är intresserad av Lz också. Så nu har Derek Hales också fastnat med fingrarna i syltburken, alltså hyllan med biografier.
-Så du försökte ha godbitarna för dig själv, sa Derek.
-Ja.
En låntagare kommer och säger att hon hittat et kårkvitto. Jag ringer till personen som är på väg hem.
-Åh herregud, tack, jag sitter på tåget hem komma på måndag?
-Javisst, den finns här för dig.
Derek Hales kommer till låneexpeditionen.
-Hörru har du sett att någon kommenterat din blogg igår?
-Åh herrgud, vad sjutton har jag nu gjort. NB nationalbibliografin från katalogiseringsgruppen.
-Hi-hi-hi. Men Derek Hales bara skrattar trots att jag är alldeles under isen.
-Helvete jag är såld, fan vad dumt av mig.
-Hi-hi-hi...
-Jag kan möjligtvis få gå tillbaka till magasinsarbete. Men den platsen är upptagen nu.
-Nationalnibliografin? Nej, Note Bene skulle det vara och katalogiseringsgruppen ha-ha-.
-Exkommunicerad, den var bra.
Nota bene,"märk väl!", förkortas
NB (ej att förväxla med Nationalbibliografins
sigel), nyttjades flitigt av gamle F. N.
i (marginal)anteckningar. Ett vackert och
användbart uttryck.