brevet

Ett kompakt molntäcke låg över Atlanten, men där vi kom över Grönland sprack det upp en glipa. Vi såg ismassan som klippformationer bort över horisonten. Det syntes att isen börjat smälta i kanterna.

På Newarks flygplats fotograferade de oss i passkontrollen och tog våra fingeravtryck.

-Welcome to America, sa den svarta damen slutligen.
Hade läst på internet varifrån The Shuttle buses gick till de större hotellen.
-If you want Shuttlebus, you shall talk to her over there sweetheart, sa en kvinna till Kristina. 
Vi fick ett kallt rum på nionde våningen där allt verkade gammalt, marmorsten vid handfatet.

Första dagen plöjde vi oss fram genom folkmassan på 42:a gatan till Time Square. Folk verkade ha bråttom och pratade hela tiden. Vi tog en pizza slize på ett ställe vid Time Square där personalen förmodligen var indianer. Oavbrutet hördes sirener från polis och brandbilar.

På lördagen åkte vi direkt till Lincoln Center och Metropolitan Opera House och hämtade ut biljetter till Turandot På eftermiddagen åkte vi till museet Guggenheim. Vi åt lunch på ett kafé på Guggenheim, pajen var helt okej och inte alltför dyr.

   För den som tycker om modern konst tycker jag Guggenheim är riktigt bra. Bland annat tavlor av Paul Klee, Giacometti, Kandinsky och Picasso.

Efter Guggenheim vandrade vi någon timme i grönskande Central Park där Magnolian blommade som ur filmen Drömmar av Akira Kurasawa.

  Middag åt vi i varuhuset Macy´s bottenvåning. Jag åt lax med potatis och drack en stor öl. Det smakade bra och det var inte så dyrt.

   Vid lunchtid tog vi en buss ner till Museum of Modern art. Där var det ännu längre köer för att komma in. Snyggt upplagt och med alla dessa fantastiska konstärer som Frank Stella, fascinerande Jackson Pollock , underbara Mark Rothko , Barnett Newman ,Jasper Johns , Kazimir Malevitj med flera.

Kristina i Central Park under Magnolior

Kristina bredvid en tavla av Jackson Pollock på Museum of Modern Art

   Dock var på museet lunchen en miss. Oförskämd personal, dålig mat och dyrt som sjutton. Kristina fick ett par salladsblad och jag en deciliter svampsoppa. Det sämsta jag varit med om, en riktig turistfälla.

På kvällen satt vi hemma och lyssnade på CNN om den tragiska massakern på skolelever och lärare i Virginia Tech. En ensam galning som sköt besinningslöst

Bloomingdales är ett kolossalt stor varuhus så det tar en halv dag att handla. Här åt vi lunch på bottenvåningen på restaurangen 24 carrots. Sympatisk, lite udda personal, tallriken var överfylld med massor av grönsaker och inte speciellt dyrt. En av de som serverade hade klippt i nacken som han hade en mustasch i nacken?

På kvällen tog vi tunnelbanan till the Metropolitan opera house och såg operan Turandot av Puccini. Vilken underbar sång och musik och en stor kör som några grå varelser som klängde omkring och vilka fantastiska kostymer de hade. En sådan här förställning måste även en som är ovan vid opera tycka om.

   Eftersom det regnat så mycket gick det ingen tunnelbana direkt till Grand Central från Metropolitan opera house, utan vi fick åka till Queens. Då på kvällen började det komma ut lite udda människor. En nästan tom vagn stank kiss.
-My God, can´t somebody help me, tjöt en kvinna som hade en tidning för näsan. Några trashankar sov på bänkar i kisstanken. På en vagn vi bytt till mot Time Square stod vi som packade sillar. En svart kvinna började sjunga "Isn´t she lovely" av Stevie Wonder bland alla människor. Bakom mig stod en enögd man med skäggstubb och trängdes, han såg arg ut. Spännande med alla dessa olika karaktärer i New York. Vid Grand Central stod en ensam, svart, saxofonspelare, han spelade bra, nästan som Stan Getz. I love New York.

Brandkår på femte avenyn 


Tavla av Mark Rothko på Museum of Modern Art


Kristina utanför New York Public Library