Om boken Istanbul

Jag tycker nobelpristagaren Orphan Pamuks bok Istanbul. Minnen av en stad, är en helt underbar bok där han berättar om sin barndom och om staden Istanbul. Jag längtar verkligen efter att besöka staden. Han beskriver så dramatiskt och målande fattigkvarteren. Han berättar också om klasskillnader i Turkiet. Han beskriver Istanbullornas melankoli, eller hüzun som är en sorts melankoli som istanbullorna har. Han skriver om när han som barn räknade båtarna på Bosporen och en brand på en rysk oljebåt. På färjan till Sassnitz i somras träffade jag en trevlig turk som berättade att idag finns det inte mycket kvar av de slitna gamla kvarteren han skriver om. Den är av och till även humoristisk. Så här säger till exempel hans mamma när han säger att han vill bli konstnär:
"Om du inte blir arkitekt eller hittar något annat att leva av så blir du en av dessa fattiga neurotiska turkiska konstnärer som inte har något annat val än att leva på rikas mäktiga nåd."(s. 342) /.../ " Du får det eländigt, folk kommer att se ned på dig, du blir full av komplex, ångest och bitterhet tills du dör."
  En underbar bok som fem poäng.
Böcker | |
Upp