Ordningsmannen och den tatuerade
Ibland är det ganska trevligt att pendla att beblanda mig med folk. På pendeltåget hamnade jag i den "tysta" vagnen. Den sista var låst. Flyttade mig tre gånger, första gången satt inte ryggstödet fast, andra gången var det någon som kissat på sätet. Ett ögonblick funderade jag på om jag skulle sitta kvar så inte de övriga som satt i vagnen skulle tro att jag är en sinnesslö typ. Jag flyttade emellertid till ett torrt säte. Ungefär vid Sävenäs kom den allvarlige mannen som för något år sedan förebrådde mig för att jag talade i den "tysta" vagnen. Det är lite som hans vagn. Han gick och studerade folk och tog ner de röda skyltarna där det stod "tyst vagn". När vi närmade oss stationen petade han med en banan på de som fortfarande sov.
På spårvagnen satt en snaggad ung man. På det hela taget såg han ut som en handelsstudent. Men på halsen hade han emmellertid en tatuering som kröp upp till hakan och i nacken såg jag tatueringar av flammor sticka upp. Vad sjutton gör de så för? I London på 70-talet var det en punkare som tatuerat ordet "BONNER" i pannan.