brevet

Lyssnade på Hours med Philip Glass, som jag gjort så många mörka mornar frörrut, innan jag begav mig till stationen.

Det föll små snöflingor som försvann när de nådde marken. Det var sista dagen med City Göteborg. Tråkigt att inte få se de ivriga tidningsutdelarna mer. Fick vänta i tolv minuter på spårvagnen. En äldre herre som luktade rök ivrigt samtalandes med en ung man i mohikanfrisyr gick på vid centralstationen. Killen med mohikanfrisyr hade flammor tatuerad upp längs halsen.

  Det var mörkt när jag kom in på jobbet. För ovanlighetens skull kom jag in på första försöket, alltså med låset som tydligen fler har bekymmer med.  Sedan var det bara att räkna statistik och tömma bokinkastet. Morgonrutinerna tar ungefär en timme. William Ralph Dean  (namnet är fingerat) kom redan vid niotiden. Han hade mycket att göra med tidskrifter.

   På eftermiddagen irrade jag runt bland på bakgator när jag letade efter franska bageriet. Frågade en gammal dam som bröt kraftigt om vägen. Tyckte Gordon och jag skulle ha något att tugga på innan vi går ut i mörkret för att fira jul. Hem och se på På spåret.