brevet

Tog ett tåg tidigare till Campus Linné. Cyklade i mörkret till stationen bara en och annan skugglik tyst varelse som är ute med sin hund. På tåget är det fullt med pendlare som går på efter hand. Vid Sprängkullsgatan studerade på några herrar i övre medelåldern som tömde sopor i en sopbil. En container hamnade lite på sned, den äldre av sophämtarna rättade genast till containern så avfallet hamnade rätt. Det är tur att samhället fungerar som det gör när alla sköter sin uppgift.

 Eftersom jag är så osäker och långsam på alla rutiner så är det bäst att jag kommer tjugo minuter tidigare till jobbet. Skall tända, starta datorer, rensa hyllor, räkna kassan, räkna statistik och så vidare.

  Igår var en av den ordinarie personalen var sjuk så schemaläggaren fick tag på Hugh Hopper (namnet är fingerat) från ett annat bibliotek och hon frågade om han kunde jobba dubbla pass. Tack och lov kunde han det. Som en Rocky Marciano på väg in i ringen stegar Hugh in på biblioteket vid elvatiden med ett brett leende.

  I går träffade jag en trevlig journaliststudent som jag kände sedan hagatiden. Naturligtvis strulade det lite med hennes kopior. Fick springa fram och tillbaka mellan hennes dator och kopieringsapparaten och memorera nummer hit och dit.

   Det kommer många psykologstudenter hit och undrar var deras bibliotek är och var deras böcker finns?

-De har lagt ner ert bibliotek. Jag har hört att de finns inlåsta i ett rum. Det är meningen att ni skall beställa böckerna från Centralbiblioteket så kommer de hit.

-Men vad gör ni här då? Frågade en student.

Vad skall jag svara på det? Det enda jag vet att jag haft många olika jobb och det är svårt att snabbt berätta vad olika yrken gör.

Fick tidskriften  "Writers Digest" på posten igår. Läste den med största intressde igår medan Kristina såg på nobelfestligeterna. De skriver mycket om bloggar där från olika perspektiv. Bra övning, skriv en kvart om dagen så har du åtminstone något du kan gå tillbaka till och hämta stoff ur.

En tjej med en lång hästsvans kommer fram till lånedisken:

-Jag vet vem Alexander Ragulin (namnet är påhittat) är, kan jag bara ta boken här och lämna tillbaka den när han kommer?

-Öööh???

-Jag känner honom, så när jag ser honom lämnar jag tillbaka boken.

-Ööööh... okej då.

Sedan blev det lite dramatiskt. En tjej ville betala med kort! Har bara köpt tidigare. Okej det gick bra efter att ha läst och tagit det det försiktigt, men sedan var det det här med siffrorna för att få rätt skrivare, en massa siffror igen. Efteråt glömde hon kortet. Jag fick halta runt på hela biblioteket och leta efter henne.

-Adios, säger en av de trevliga städerskorna när hon går.

-Adios... Buenos dias, säger jag.

Vad roligt att hon klart och tydligt bekräftar att jag finns. Sedan bekräftar jag att hon finns, alla städerskorna förresten finns genom att svara dem.

-Kan man betala räkningar från ett annat bibliotek här? Frågar en medelålders robust dam.

-Ööh ... ja det tror jag.

Nu har hon knivseggen på min strupe. Självklart förstår hon att får ett övertag och att hon i en handvändning har fällt mig till marken. Jag har visat mig osäker.
 -Är x här?

-Nej hon är sjuk.

Jag ligger och sprattlar på rygg på rygg som en slagen utter. Jag såg ju i hennes ögon direkt att det här kommer att sluta illa. Plötsligt är jag som en liten strykrädd pojke.

-När kommer x tillbaka? Frågar damen.

Aha, hon får in en förödande uppercut. Jag måste försvara mig, men jag är redan däckad.

-Jag vet inte när hon är frisk igen, stammar jag.