Besöket på Apoteket
-Hallå där, sa jag.
-Så du kör ett sista pass innan semestern är slut, sa en stabil polis jag känner.
-Ja.
-Har du läst slut luftslottet nu?
-Ja, den är väldigt bra.
-Det är mycket av företeelserna i Stieg Larssons böcker som stämmer med verkligheten.
När jag cyklade från Hälsostudion kom jag på att jag på att jag skulle hämta copaxone medicin på Apoteket. På vägen dit hälsade jag på en av ägarna till Hälsocentret och han hälsade vänligt tillbaka. Väl inne på Apoteket åkte humöret störtlopp utför i 190 kilometer i timmen. Kanske det faktum att semestern snart är slut gör att jag är extra snarstucken. Att det kan bli sådana missförstånd när personal inte är tydlig att förklara vad de tänker göra. Jag brukar alltid få en räkning ett år i förväg och betala all medicin direkt och jag har högkostnadsskydd. Tanten som delade ut medicinen sa inte ett knyst om att jag den här gången inte betalt?
-Du har inte högkostnadsskydd.
För Guds skull flicka lilla jag har ju haft den här medicinen i tre år jag vet väl vad jag har.
-Men jag kan komma tillbaka i morgon så har ni kollat upp allt.
Eftersom de inte sa något hade jag kunnat gå ut med påsen ovetande om vad de trodde jag visste.
Varför hade de inte skickat ut en faktura som de brukar göra? Hade jag inte köpt magfrön i kassan hade jag knallat ut och blivit stoppad i dörren ut.
Det blev en liten ordväxling med damen i kassan. Det är inte första gången det blir sura miner på apoteket. Har de ingen som sköter pappershanteringen? Det sägs att om det är bra arbetsmiljö på ett arbete så blir bemötandet bättre. Hälsostudion är ett bra exempel på hur kunder skall bemötas. På Apoteket är de alltid griniga. Hur kommer det sig?
Nåja, flickan i kassan på Ica log i alla fall mot mig och då mådde jag bättre. Kranföraren satt utanför också på sin rollator och det kändes tryggt. En gammal kamrat från Gävle ringde också när jag inte hunnit lugna ner mig helt. Nu skall jag gå och dricka kaffe och lyssna på Mozart.