Det fasta handslaget
Det var nästan tomt på biblioteket. Bara en svart man som satt vid datorn intill Rättshaveristen. Kände igen honom. En blyg kille som varit här mycket. Jag minns honom från första dagen. Han visste inte var han bodde, visste inte sitt telefonnummer, han visste knappt var han var? Det är enda gången jag skrivit xxx i en låntagarpost?
-Hello how are you? Säger jag.
-Fine thanks, säger han och sträcker fram handen och ger mig ett hjärtligt handslag, I'm going home soon.
-Are you ready with your master thesis? frågar jag.
-Yes, I will just stay here a few days before I'm going home.
Jag tänker på hur viktigt det är att de säger något bra om landet när de åker tillbaka till sitt land. Killen sträcker fram handen och tar i hand igen, jag blir så lycklig över att tydligen ha gjort ett gott intryck.
-I really hope you will have nice time home when you go home, säger jag. Det blev lite fel, hade tänkt uttrycka mig på ett bättre sätt.
-Enjoy your work here, säger han. Lite knepigt jag drar mig till mines att jag på fredagarna sagt till honom ?enjoy your weekend?.
-Where do you come from?-Zambia.
Killen går ut, jag saknar alltid de trevliga studenterna som går ut I livet.
Annars är det nästan bara Rättshaveristen på biblioteket som skriver sina ilskna brev.
-För att ett protokoll ska vara godkänt måste det vara underskrivet av mötesordförande, sekreterare och justerare!Så nu åker det väck ur databasen, samma böcker som jag lade in för drygt ett år sedan.
"Wi Carl, med Guds Nåde, Sveriges, Göthes och Wendes Konung &c. &c., Arfvinge till Norrige, Hertig till Schlessvig Hollstein, Stormarn och Ditmarsen, Grefve till Oldenburg och Delmenhorst &c.," (Sveriges grundlagar 1862)