brevet

I magasinet hittade jag en bok från 1941 som hette Pressen och tryckfriheten och var skriven av min farfar Knut Petersson. Ingen hade lånat boken såg jag i lånestatistiken så jag makulerade den och tog hem den. Annars hade boken slängts i soporna. Jag vet ju att Hitler censurerade svensk press under andra världskriget, till exempel Göteborgs Handels och Sjöfartstidning. Mitt under brinnande krig skrev han den här lilla texten på 64 sidor.    
  "Tidningspressen är född ofri. Redan vid sitt första framtädande möttes den av en despotisk, ängsligt vakande statsmakt , som ogärna såg den öppna nya kunskapskällor åt en okritisk menighet om världens gång och överhetens förehavanden." (s.3)
"Censuren och statsjournalistiken äro två faktorer, som under långa tider skulle komma att dominera förhållandet mellan statsmakten och tidningspressen." (s. 3)

Farfar och jag för vid pass fyrtio år sedan

Här citerar han engelske författaren John Milton:
"Den verkliga faran ligger icke i någon dylik meningarnas tvedräkt men väl i kärleken till det likformiga. 'Jag fruktar fortfarande, att den yttre likformighetens järnhårda ok satt ett slavmärke på våra nackar och att vi ännu jagas av anständighetens vitklädda spöke. Vi snubbla och bli otåliga vid minsta tecken på att den ena församlingen skiljer sig från den andra även om det gäller bisaker. Vår benägenhet att förtrycka och vår obenägenhet att återställa varje sanning, som förslavats under sedvanans järngrepp, ha lärt oss att föga akta om den ena sanningen skiljes från den andra - vilket dock av all söndring är den svåraste." (s. 16)"

Bra skrivet i dessa tider i då det förekommer hatbrott och annat elände.

"Sådan är fördelen med att läsa alla slags böcker, resolverar Milton. Det finns nackdelar men de väga lätt i jämförelse med nyttan. Otrons smitta kan ingalunda utestängas med censurens hjälp - den flyger på tusen andra vägar  över hav och land huru hårt vi än låsa munnen på vår press. Undertrycka vi alla böcker, som bidraga till att fläcka liv och lära, så förlora vi all förmåga att vederlägga våra motståndare. " (s. 10)