brevet

Under förmiddagen gick jag igenom gamla dammiga tidskrifter i magasinet. Bejing review, Social Casework osv. En del hade inte alls blivit registrerade.

Framåt lunchtid tog jag en vagn full med Statens Offentliga Utredningar och skulle slänga. Som en blixt från klar himmel kom Rättshaveristen stormande.
-Men vad för du, slänger du böcker? Jag blir så nervös och orolig när böcker slängs.
-Ja, du får väl se i soptunnan om du hittar några.

Born Rebel kom också på besök men han likanar mest Paul Gascoigne sedan han rakat av sig skägget.

På eftermiddagen kom en gammal låntagare. Kan kalla honom för Keith Newton eftersom han är ganska reslig.
-Så ni avvecklar biblioteket nu?
-Ja.
-Synd då får de ju transportera böcker från filosofiska fakulteten flera gånger dagligen. Det är ju inte bra för miljön. Era studenter har ju inte samma böcker som exempelvis ekonomerna.
-Nej.

På vägen hem var det lite rabalder. Jag satte mig som vanligt i sista vagnen. en lång reslig kille ropade:
-Det är låång väg kvar... Hör ni det... Det är låång väg kvar... Kom och sätt dig här med lilla stjärten, säger han till en kille som sitter ett par säten till höger om honom.Mannen börjar slå i sätet bredvid,
  -Sätet var hårt, men nu är det mjukt, skrek han.
Han går av vid Brunnsparken, han tvekar ett ögonblick. Jag är rädd att han skall sätta sig bredvid mig. Tror alla är rädda att han skall sätta sig och pladdra med just dem.

Nu skall jag försöka kämpa mig igenom Härskarringen, jag är ganska trött på den nu, samtidigt som jag lyssnar på Bruce Springsteens vemodiga vackra Devils & Dust.