brevet

Tog ett tidigare tåg. Åkte till och med före Kristina och brevbäraren hade inte kommit när jag gav mig av. På tåget satt bara en och annan sömndrucken individ. I Göteborg kom jag på fel spårvagn och det tog tio minuter längre tid än vad det skulle ha gjort. På jobbet fungerade inte nyckeln. Och jag var fruktansvärt kissenödig och vart skulle jag vända mig? Bläddrade i mina papper efter någon att ringa, men så ett tu tre gick dörren upp. Sprang in och satte igång datorerna, tömde bokinkastet, räknade besöksräknaren, räknade kassan. Hann sörpla i mig lite kaffe innan jag öppnade.

En surmulen dam kom in och ville boka två grupprum. Hon blev ännu trumpnare när jag visade mig väldigt osäker på hur du bokade grupprum. Det visade sig att hon inte kunde boka två grupprum. Jag blir så nervös och glömmer allt om en person är grinig.

 Men städerskorna  var trevliga.

-Buenos dias.

-Buenos dias, svarar jag osäkert.

-Como esta usted? Frågar hon

-Bien gracias, svarade jag.

Jag önskar att jag kunnat säga något mer.

Sedan kommer det in en bjässe som definitivt hade indianskt ursprung. Han frågar om jag också talar spanska.

-Hablo solamento un poco.

Jag hade en väldigt bra spanskalärarinna som var väldigt sträng. Hon hette fröken Assarsson.

Kallt och mörkt idag. Såg inte solen.

-Var har ni gjort av uppsatserna i journalistik?

-Det beslutades väl att de skulle skannas in.

-Men var finns de?

-De finns väl där ner i Haga.

-De ska flyttas hit, vem ska göra det?

Annars var det nästan bara uppställning av spanskaböcker i röran i hyllorna. Och nu har jag fått i uppgift att katalogisera böcker på spanska. Jag känner mig så liten när jag är ny på en arbetsplats och allt är nytt. "A life spent making mistakes is more useful than a life spent doing nothing". (George Bernard Shaw)

Nu skall jag sätta mig och äta en Gorbys och lyssna på Traffics gamla LP "Traffic" med Steve Winwood på sång.