Soppköket
När jag gick upp vid femtiden hade Kristina satt på "Hours" med Philip Glass på CD:n. Fantastiskt lugn och vacker musik. En bra början på dagen med denna rogivande musik. Mörkt ute. Satte fast den hoptejpade baklampan på cykelns pakethållare och försökte spänna fast framlampan. Stod och huttrade på perrongen i duggregnet. På tåget är det alltid ett gäng kvinnor som åker med och pratar hela tiden. Släppte förbi dem idag när jag steg på. Mitt emot mig satt en man som liknade Franco lite, som han såg ut på spanska frimärken. Till höger om honom satt en man som vänligt flyttade sin väska när han såg strömmen av folk som gick på. Han liknade Harvey Keitel.
"Jag kommer klockan nio och då tycker jag vi börjar spela in direkt", sa han.
Det luktade fuktiga kläder på tåget.
På jobbet hade hade jag fått mail om byte av tjänster på Campus Linné.
Den vänlige mannen som liknar Emile Heskey var inne och letade efter en bok som är skriven av en person i huset. Den fanns inte i Göteborg.
De italienska tjejerna som suttit här och sökt på dator hela hösten var här. Bra att de trivs här.
"Det ödesdigra 1930-talet" av Åke Thulstrup, tas ut ur systemet. Tvivlar på att någon lärare tar den.
En tekniker stormade in med en dator och en skanner på en kärra. Nu är det tänkt att vi skall skanna uppsatser. Sedan försvann han lika snabbt som han kommit.
Det är tråkigt med alla containrar med böcker som står här. En journaliststudent var inne och rotade efter papper samtidigt som hon talade i mobiltelefon. Nej, det är inte mycket kvar av biblioteket nu.
Riktigt dramatisk text, måste jag säga.