Om bloggning och dagboksskrivande

Jag blev lite deppig igår när jag läste två stjärnjournalisters krönikor om bloggar. Barbro Hedvall i DN och Abraham Staifo, som skriver nästan överallt. Hedvall liknade bloggandet vid dagboksskrivande från 1700-talet och att hon inte kunde förstå att folk har tid. Tack och lov hörde jag pressombudsmannen Yrsa Stenius i teveprogrammet Gokväll som om jag förstod det rätt var något som hör tiden till och att det är en bra företeelse. Om jag förstod Staifos artikel rätt var han rädd för att inge få några läsare. För en van bloggare går det ju fort att skriva.
  Till exempel Magnus Ugglas blogg är ju väldigt rolig så det är väl bra med texter som muntrar upp. Jag hittar inte Sartres bok Äcklet i bohyllan nu, men där stod det i början, fritt ur minnet, att dagboksskrivandet förutsätter ett ständigt uppdaterande.


  Den store författaren, kanske min svenska favorit, Vilhelm Moberg skrev dagbok i en vecka. Så här skriver han om det i boken Otrons artiklar:
"Hur går man nu tillväga vid dagboksskrivande? Jag vet inte. Som en tafatt nybörjare får jag därför försöka famla mig fram i arbetet.
  Men jag vill bara be läsarna betänka faktum: Detta är ett debutverk och sålunda i särskilt behov av vänligt bemötande." (s. 149 Otrons artiklar)
"Slut på dagboken!-Vad jag har gjort under veckan är fullkomligt trivialt och ointressant-därför har jag också skrivit om det som inte har hänt mig.
  Jag vet ju inte om man får göra sådant i dagböcker. Men detta är ju en debut, vilket jag ber läsarna komma ihåg. Denna bok är sålunda i hög grad i behov av vänligt bemötande." (s. 155 Otrons artiklar)
   Vilhelm Moberg är en av Sveriges genom tiderna förnämligast författare, han skrev bland annat Invandrarna och Utvandrarna, Soldat med brutet gevär, Rid i natt och Raskens.


Klas i New York

Samhälle | |
Upp