Alice döps
Idag inföll dagen då lilla Alice döptes i Hälleforsnäs kyrka. Vi gick upp tidigt och gav oss iväg tre timmar innan dopet för att den här gången inte missa högtiden. Förstår inte att Ingemar skall ha dop ute i obygden i en kyrka ute på Orust. Vi var i alla fall en halvtimme tidiga den här gången. Tänk att min gamle vän Ingemar till slut blev pappa. Utanför kyrkan samlas en stor skara människor, släkt och vänner. Innanför kyrkporten sitter Alice i sin mammas famn. Men nu får Alice själv berätta om dopet:
Vad är det för konstig stor, hög byggnad jag hamnat i? Och alla dessa främlingar som strömmar in? Och alla vill kela med mig och de ler så fånigt. De som tror att jag inte hör eller förstår någonting? Om de bara visste så mycket jag hör? Nej det är nog bäst att snyfta lite och få se om det väcker någon reaktion.
Se där kommer mamma in från den stora porten, då gäller det att vara ordentlig. Hon har med sig lite mat också. Sedan bär hon mig genom kyrkan hon stannar till längst in. Alla de vuxna ler och snyftar och glor på mig. Det är faktiskt lite lustigt. Förresten jag får sitta en stund i mammas famn på en bänk långt fram i huset. Under tiden läser en farbror som är klädd i vitt lite ur en bok. De kallar honom förresten för präst. Men sedan börjar det verkliga spektaklet. Mamma bär fram mig till en avsats eller en podie. Där står pappa, lite annat folk som bara ler och farbror i vit mundering. Det festliga är att jag ser rätt ut över alla som sitter bänkade och tittar på mig. Alla ler och fotograferar. Jag kan inte le, jag är så fullständigt trollbunden eller hänryckt av all uppståndelse.
En vacker kvinna kommer fram till podiet och läser en dikt. Tror de inte jag ser att det är Kristina som läser dikten? Det vill säga kvinnan som är gift med pappas töntige kompis Klas. Sedan läser prästen i vitt några ord och tar lite vatten i handen och blöter ner mitt huvud.
-Härmed döper jag dig till Alice, sa prästen och han sa något mer som jag glömt.
Tycker jippot är så ovanligt att jag inte ids protestera.
Sedan vill jag inte göra alla som kommit hit besvikna. Och vet ni vad, det är inte slut med det. Prästen säger nu att han tror alla i församlingen vill titta på mig.
Alice döps
Därefter tar prästen och bär mig genom hela kyrkan och tillbaka. Jag är så förbryllad att jag inte kan säga ett knyst, bara titta på alla människor. Den här rundfärden var en upplevelse, men det var skönt att få komma tillbaka till mamma sedan.
Alice och prästen
Efter den farsen åker vi bil till en byggnad där vi skall äta middag. Sedan händer inte så mycket mer än att jag ligger på golvet och tittar på folk när de äter. Då skrattar jag lite faktiskt för hela situationen är så, hur skall jag bäst uttrycka det, absurd.
Efter det här dramat åkte jag direkt hem och sov gott.
Vi tre gäster åkte hem från Orust. Bländande vacker natur därute. Trädens tunga grenar hänger som druvklasar över landskapet. Kossor betar vid sidan av den smala krokiga vägen.
Kristina och Alice