Lite empati
Bara sex grader varmt när jag cyklade till stationen.
Sätter igång biblioteket och sorterar uppsatser på morgonen. Carl Palmer stormar in som ett yrväder på förmiddagen och rullar in tomma återvinningstunnor.
-Ni får inte fylla tunnorna för fullt, det blir så tungt... Hur är det här då?
-Bra.
-Sådana här ombyten är aldrig roliga, men det kan bli till det bättre... Men det är så förbannat jobbigt när man håller på med förändringen! Carl Palmer visar lite empati.
Fem minuter senare rusar Rättshaveristen in och hon dryper av svett.
-Nu blev det akut... Nu måste jag skriva en lagfart... man skulle kunna tro att de bara har mitt ärende men det har de ju inte.
Tog en liten promenad genom Haga till Tai Shanghai. Ganska säkert ställe, du vet vad du får, de har väl haft samma sorts lunchmat i över 30 år. Jo, det var ett undantag idag.
-Så du provar inte nyheten? frågade en man som alltid går dit och äter sin kollega.
-Nej.
-Såg du inte nyheten tre smårätter... nu vet man aldrig var det slutar.
Tai Shanghai är ett lugnt ställe. De spelar avslappningsmusik i högtalarna. På vägen tillbaka gick jag in i en affär där de bara sålde hjärtan, kuddar som hjärtan, stenar som hjärtan och så vidare. Där inne var fullt med tyska flickor som fotograferade i butiken.
Biblioteket är nästan fyllt med studenter, trots att vi inte har några kursböcker längre.
-Vet du om det här biblioteket kommer att läggas ner nu? Frågar en student.
-Ja.. det blir till nyår, svarar jag.
-Det är då fan...
-Det är inte vi som bestämt.
-Jag förstår det, kan man bara sitta här och läsa då?
-Ja, sa jag.
Uppsatserna i Samhällskunskap är inte inlagda alla i datorn. Derek Hales och jag hann inte lägga in alla innan allt skulle slängas.