brevet

Det var bara någon plusgrad när jag cyklade till stationen. Såg en Storskrake i Gedskenån. Små saker som är uppmuntrande. Hörde också talgoxe och gulsparv inne i lövverket. Så våren kommer ändå tillslut. På tåget satt jag bredvid en kolossal man som snarkade högt. Han hade två olika mobiltelefoner på bordet framför sig.

   Själv läste jag slutet på "Stalins sista brott" av Jonathan Brent & Vladimir Naumov. En mycket spännande bok, trots att då och då varit svårt med alla för mig tämligen okända namn. När jag kom till sista sidan såg jag att det fanns en lista på flera av personerna nom figurerat i boken. Stalins tid som ledare i Sovjetunionen var rena skräckväldet.

   På jobbet fortsatte jag med att flytta ut böcker från slutna magasinet. De här pappersåtervinningstunnorna blir fyllda i ett nafs. Idag ska de tömma papperstunnorna och vi ska få fem nya.

-Hur är det? Frågar en student som är här varje dag.

-Jo det är bra... det knallar... hopp om livet.

Måste svara något bra så jag inte blir betraktad som en enfaldig människa. Han är ju mycket yngre än jag. Han är alltid lika trevlig, en atlet som går på gym ett par dagar i veckan ser jag.

-Do you have any books about adoptation? Frågar en besökare.

-I don't think we have any left, but I can see if they have any at the main library, so we can order from that library.

Det ser ut som en ruinstad här när alla böcker är utplockade.

En besökare som varit här mycket kommer in och frågar.

-Jag undrar om ni har några kursböcker?

-Nej vi har inga kvar.

-Men jag tänkte att du kunde se i alla fall, har ni en bok av Ham och Hill.

Jag tittar i lokala katalogen som snart inte finns längre.

-Ja vi har den faktiskt i slutna magasinet.