Väntan och förseningar
-Can I have some food? sa jag när alla fått utom jag.
-I don't have any chicken?
-Do you have any food at all? frågade jag.
-No I dont have any food, sa han.
Till slut fick jag en tallrik av en annan sönderstressad servitris.
Flickan bredvid mig fick inte sin mat så hon höll upp sin bricka lite.
-Shall you give me that, don´t you want any food, sa han syrligt till henne.
Och de skvimpade och stressade och hade sig.
När vi kom till Amsterdam kom vi en halvtimme innan vårt plan skulle gå. Men det var långt i gångarna, rena rama labyrinten. När vi hittat gaten hade planet redan gått. Vi letade oss fram till T2 där vi kunde byta connection. 15.15 gick det ett flyg som vi kom med. Vi fick lite mat som plåster på såren för vi inte kommit med planet vi egentligen skulle hunnit med. Jag åt en äcklig salt whopper som klibbade i munnen.
Vi kom vid femtiden till landvetter. Vi var så trötta att vi gick av sist. Vi unnade oss faktiskt att ta en taxi hem. Kristina gick och handlade mat medan jag packade upp.
I Amsterdam var det bara en lång väntan. Åt en äcklig salt hamburgare. Fick en tillrättavisning av min fru som tyckte jag skulle äta nyttigare mat. Köpte en elektrisk tamborste för 6 euro på flygplatsen, det var den enda tandborsten som fanns.