Eftertanke
-Jag fick tillbaka kvitton efter att ha ansökt om resegaranti, sa jag till Kristina i går kväll.
Tåget var ett par timmar sent för två veckor sedan, så vi blev fyra som fick ta taxi.
-Varför då? Frågar Kristina.
-De vill inte ha handskrivet kvitto, men taxichauffören ordnade handskrivet åt alla, för han kunde inte dela upp kvittot som skrevs ut från taxametern..
Kunde ju inte klippa itu 600 kronor på kvittot.
-Då får inte heller de andra ut pengarna de la ut för taxi?
-Nej... kanske ska skriva ett krav för resegaranti som vanligt, bara för förseningen?
-Ja det tycker jag, sa Kristina.
-Men jag vet ju inte när eller vilket tåg som började rulla efter stoppet? Sa jag.
-Du får väl fråga några av dina medresenärer? Sa Kristina
-Jag känner ingen.
-Känner du ingen, hälsar ni inte?
-Nej.
-Konstigt, jag hälsar och pratar med alla, sa Kristina.
Jag har lagt märke till att kvinnor pratar mycket mer. Killar står ofta och funderar. Det är absolut inte så att jag är fisförnäm eller något, nej absolut inte. Men jag tror de flesta är rätt trötta på morgonen. Men hälsa skulle jag kanske kunna göra. Men det kanske skulle kännas konstigt att hux flux göra det efter sex års tystnad?
Köpte en pizza i går kväll. Hälsade på den unge pizzabagaren och han såg ganska förvånad ut.
Idag på morgonen hade vi ett långt möte om Hagabiblioteket och vad som händer här fortsättningsvis. Sedan stoppade jag ner tio uppsatser i en kartong för skanning på annat håll.
Min kalender har aldrig varit så fullklottrad sedan jag var basse som busschaufför. Kanske är det för att jag aldrig kan säga nej till arbete. Trots att jag tycker jag ställer till det ibland.
Kvinnor småpratar mer helt enkelt. Sedan finns det pladdrande karlar också, som Woody Allen och Tom Hanks eller jag själv för den delen. Du är dock av ett annat virke tror jag, mer stöpt i samma form som Clint Eastwood eller Keith Richards, män som fördelar talets tyngd på färre ord.