brevet

Uppe klockan sju. Lyssnade lite förstrött på nyhetsmorgon på TV4. En dam pratade om personer, eller möten med människor som förändrat deras liv. Sedan gick jag och slängde skräp på återvinningen. Slängde pantflaskor för 2.50 och gav till Röda Korset. I vestibulen mellan dörrarna ut satt den pensionerade kranföraren som en buddha. Det är alltid trevligt med en person jag känner igen och som ser sympatisk ut. Gick sedan och köpte månadskort. (Förbannade västtrafik som ställer till det med nya kort.)
   Ringde Gösta , han ville inte gärna prata om Västtrafik utan hellre prata om att han fått en kommentar på en blogg som han kommenterat från en kvinna i Texas. Förstår att han inte ville tala om Västtrafik, uttjatat ämne.

   Så var det det här med personer som betytt något: 1. Min fru Kristina förstås som jag älskar så mycket. * Min kompis Gösta som jag träffade när jag körde buss på 80-talet. * Min gode vän Ingemar som jag träffade på Komvux och började prata med när han kom bärande på skivan Slow Dazzle av John Cale utanför en skivaffär som låg på Vasagtatan. * Kim förstås som jag känt sedan skoltiden i Falköping på 70-talet. Jag beundrar honom för han tog avstånd från busarna och de dåliga gängen i Falköping och gick sin egen väg. * Jag minns också När jag var på 20-årsjubileum på Marieborgs folkhögskola. I källaren till huset där jag hade mitt sovrum satt fem äldre personer som läst på Marieborg. Två var professorer och en var psykolog. "Du ringaktar dig själv", sa en professor. Det finns säkert fler ögonblick som varit betydelsefulla, bara några exempel i alla tusentals människor jag träffat.

På Falköpings Stadsbiliotek minns jag att jag lånade boken "Äcklet" av Jean Paul Sartre. Nu har jag själv ett välläst exemplar. Början kanske är tänkvärt för bloggare:

"Det bästa vore att skriva ner vad som hände dag för dag. Att föra dagbok för att kunna se klart. Att inte låta nyanserna, småtingen gå förlorade, inte ens om de förefaller betydelselösa, och framför allt klassificera dem. Jag måste säga hur jag ser detta bord, gatan människorna, mitt tobakspaket, eftersom det är detta som har förändrats. Jag måste exakt fastställa omfattningen och arten av denna förändring." (Jean Paul Sartre Äcklet s. 7)

   Helt underbart skrivet ur en av de bästa böckerna jag läst, eller snarare en bok som faller mig i smaken.
  Det måste ju i själva verket hända saker hela tiden i mitt eller människors liv som förändrar individen.