brevet

Det stormade så det tjöt på natten. Låg vaken i flera timmar. Kristina däremot stördes inte av stormens vrål utan sov som en stock.

Det måste ha tagit cirka 13 minuter att ta omvägen runt toaletten på stationen. När jag kom till spårvagnshållplatsen stod en tvåans spårvagn bakom ettan. Såg att dörrarna var öppna till tvåan och jag skuttade snabbt in genom framdörrarna. Eller jag kom halvvägs innan föraren stängde dörrarna som knep om mig som en späckhuggares käftar.

-Du ska inte gå på här, du ska gå på när vi kommer fram till hållplatsen, sa föraren argt.

Efter ett par sekunder öppnade han dörrarna.

-Men varför hade du dörrarna öppna då? Frågade jag som inte gärna ger arbetande människor reprimander.

Senare, vid Campus Linné, gick jag av så långt från föraren som möjligt.

Nej det var inte min dag idag. På jobbet började jag genast ta itu med alla saker jag missat i samband med importeringen av poster från utländska databaser (OCLC-World Cat och Library of congress). Jag måste ju ändra i postetiketten (kort är det vissa kommandon som måste göras fast de inte syns direkt) vad jag använt för katalogiseringsystem och till vilken databas jag importerat till.

Sedan blev det kaos när jag skulle stämpla in i kassaapparaten när de betalade kopieringskort med betalkort. Min kollega fick hjälpa till med återköp och betala igen.

-Tycker du det här är svårt eller?

-Ja.

Men jag lär mig. Jag blev spådd av en indisk astrolog i Jaipur som sa att jag alltid hade svårt i början, men att saker skulle ordna sig och att jag skulle lära mig saker senare.

Jag passar på att sätta på lite kaffe till min kollega och mig.

Sedan fick jag mail från Magikern, eller skanningsexperten om att han ville ha alla uppsatser, cirka 800 stycken, jag sparat i pdf. Men den burken har ju IT hämtat. Sedan kommer och har ett lånekort som inte funkar. Kortet leder till en annan person med samma efternamn. Jag fattar ingenting. Hon får i alla fall ett nytt.

Jag drar en djup suck och går mot fikarummet för att ta lite paus och hälla upp kaffe. Men döm om min förvåning när alla fem kopparna runnit ut på golvet och bordet...jag hade glömt att ställa dit kannan. Börjar direkt torka bord, golv och överallt där det runnit kaffe. Tack och lov har jag en fantastiskt hjälpsam kollega som gick och hämtade skurtrasa under tiden som jag torkade med servetter.

När väktaren kommit och jag gick till tvåans hållplats blåste det så jag trodde hustaken skulle blåsa av. En äldre man var ute och gick med sin terrier, hunden fick nästan släpas med. När jag kom till stationen stod lokaltåget inne. Tänkte att jag måste ta det försiktigt hem eftersom hela dagen varit så kaotisk.
-Ni har tur, det här tåget gåt i tid. Många tåg är inställda i kväll på grund av blåsten, ropade konduktören ut i högtalarna.
Det gick faktiskt bra hem. Hemma hade Kistina gjort färdigt middagen och tagit fram en halv flaska vin.