brevet

Över fem grader varmt. Uppe tidigt och cyklade till fiskaffären. Det var bara ett fåtal bilar på den stora parkeringsplatsen utanför Ica Maxi. Det är som ett helt modellandskap av fiskar i västkustfiskarnas bil.

-Skulle till att börja med vilja ha en laxfjäril, sa jag till den söta flickan i kassan.

Hon visar den och frågar om den är lagom. Det är klart den är lagom? Har inte tid att dividera om en laxfjäril.

-Vad är det för fisk? Frågar jag och pekar på några med en lite mörkare toning.

-Sej.

-Och det? Frågar jag och pekar på några feta ljusare fiskar.

-Torsk.

-Och det?

-Hällefilé.

-Tar en hällefilé på drygt 200 gram.

Köper en hällefilé och en burk romsås. Sedan frågar jag det som jag tänkt på och jag var övertygad om att torsken skulle komma från Barens hav eller Nordnorge.

-Var är torsken fiskad?

-På västkusten, svarar ägaren till fiskhandlaren.

Lite skamsen cyklar jag därifrån. Var det inte där den var utrotningshotad. Jag minns när jag var barn och dörjade vid Brattskär eller Kostersten vid Kosteröarna. Jag hade krokar längs hela linan och ibland fick jag torsk på alla krokar. Sista gången jag dörjade fick jag inte en torsk, bara några taggiga simpor som jag slängde tillbaka.

Därefter cyklade jag i regnet till apoteket. I Alingsås kallar barnen mig kanske för den gymmande cykelmanen. Vem vet. Lyssnar på J.J. Cale . Perfekt start på dagen.