Som en mörk klatedral
Jag har ibland svårt att riktigt tänka att en databasklient bara är ettor och nollor, bara är elektroniskt. För de här Librisklienterna och databasklienterna känns som att skruva i en gammal Saab 99. Fast allt är ju bara elektroniskt: No inc. Jag får in en bok från Lund, grejar lite med den i klienten och skickar ett meddelande till nn som beställt den via Libris. Fascinerande med så mycket som går att göra utan bläck. Minuten senare kommer nn hit och hämtar boken.
Hade ett långt möte på förmiddagen, lite om krokar, vem som ska göra fjärrlån, katalogisera och så vidare.
-Är det någon mer som kan sköta fjärrlån, eller ska vi bara vara två?
-Jag har försökt... Det blev lite fel... Jag gjorde ytterligare ett fjärrlån när jag skulle meddela låntagaren... Och så tog jag inte bort hakparanteserna där jag skulle katalogisera..., sa jag.
Sådan är jag jag tar i tu med saker direkt, men ibland går det åt skogen.("A life spent dong nothing is better than a life spent doing nothing"). Men jag har i alla fall försökt. Om hundra år är allt glömt. Då kanske de bara har tryckta böcker då igen?
Det är en svindlande tanke. Word är bara ettor och nollor tror jag. Lite trist att inte bara besökarna kan komma och hämta en bok som de är intresserade av utan beställer elektroniskt från olika ställen.
Jag har en gammal bok i handen, skriver in vad det är för något i Libris. Men jag tror att boken i tryckt form kommer att bevaras. Tänker på de 3200 uppsatserna som jag och Magikern (scanningsexperten) scannat in. Uppsatserna i tryckt form försvinner. Vad ska det bli av det hela? Lärarna kommer i kolonner för att rädda sina böcker där borta i Haga. Jag tror det var i Eudora Weltys bo "One writers beginnings" där det stod ett något om kineserna som gick man ur huse för att rädda böckerna till sitt fantastiska bibliotek när det var krig mot Japan.
Biblioteket är som en stor mörk katedral. Ungefär två minuter såg jag dagsljus på dagen. Det var när jag lämnade ett bokpaket. Inne på biblioteket är ett ihållande brus från fläktar. det luktar plast och är ett starkt, darrande ljus från lamporna.