brevet

Efter löksillen till lunch tog vi en cykeltur till Ängabo. Det var ganska fint väder även om det blåste.
 
Tänkte på min pappa som dog i hjärtinfarkt för sju år sedan. Skriver den här bloggen om min far samtidigt som jag lyssnar på "Katedralen vid havet". Jag minns att han letade bostad åt oss i Alingsås. Han upptäckte tidigt att förhållandet mellan Kristina och mig var äkta.
   Vi cyklade förbi ett hus som vi kom ihåg att han tyckte skulle passa oss. Nu blev det inte så att vi flyttade till villa och det var väl lika bra, det blev en enklare bostad. När jag kom hem kom jag att tänka på att jag inte har många bilder på honom. Han var en snäll, intelligent men lite vimsig man.

Min far i Egypten

Han hade mängder av smått galna idéer. Gräva ner en soptunna och försöka göra om den till damm, när det inte gick så grävde han en grop och lade svart plast, men den läckte också.  Han byggde en friggebod, en altan. Allt blev lite avigt och på sniskan men han försökte alltid. Han gillade att segla men då och då gick vi på grund. En gång när vi skulle segla till Skagen blåste det och gungade så vi fick vända om vid Trubaduren. Jag kräktes, det har jag varken gjort förr eller senare på sjön. Han hade så många idéer som jag aldrig skulle få. Jag saknar honom oerhört. Men han finns ju i minnet och hans själ lever vidare tror jag.

En av de fåtaliga på min far