brevet

Torsdag 3/7

Gick i affärer. Det är dyrt men turister lockas att köpa ändå. Vid tiotiden får alla affärsbiträdena bråttom. De måste få ut allt de kan på gator och gränder. Det kan röra sig om sekunder om någon möjlig köpare, företrädesvis kvinnor, ska få syn på något. Kristina köpte ett par byxor och sig och övertalade mig att köpa en vit jacka och en t-shirt.

Efter shoppingrundan gick vi ner till havet. Jag hoppade i spat två gånger. Kallt men underbart att ta ett par simtag i det klara havet.

Middag åt vi på samma italienska restaurang som vi varit första kvällen. Jag åt någon hackad biff och Kristina åt vegetarisk Tacos.

   Även idag var där en massa barnfamiljer. Några pappor försökte flytta ett bord som deras barn satt vid så det stod intill  det där de vuxna satt vid. Först försökte de släpa undan några stora element så det gnisslade i hela restaurangen och sedan bordet. De gav emellertid upp när det stora tunga utebordet ställt sig på tvärs.

   Till vänster om oss satt en norsk barnfamilj som skällde på kyparen.

  "I said no salads, no tomatoes no vegetables at all".

Tydligen var det så att deras telning vägrade äta grönsaker.

Efter middagen trängde vi oss fram till ett tält där det var Skagenfestival. Det var en grupp från Amerika som hette Tempest som spelade. Det var lite folkmusikaktigt med fiol.  Några unga män dansade vilt längst fram. En lång man i rött och en kille i en vikingahjälm skuttade omkring som galna. En man i svart hatt som var full med pins eller badges heter det kanske. Han var nog engelsman för jag hade sett honom prata med folk i klädaffärer.
   Efter en halvtimme tröttnade vi på den ganska enahanda musiken och promenerade till glasskiosken vid sffären Slakter Munch. Där finns också ett monument över fiskare som omkommit i havet.

Kristina äter glass utanför favoritglassaffären