brevet

På morgonen den sjuttonde juli gav vi oss iväg till Resö. Vi skulle till Koster via Resö. Kristinas arbetskamrat och hennes man åkte med. Kjell hade en ganska lustig GPS-satellitkarta för att navigera dig fram.

-Vill ni höra Zlatan eller Svennis som visar vägen?

-"Svennis", jag beundrar honom mycket, sa jag.

Nu tog Kjell en genväg så datarösten "Svennis" fick spader.

-Gör en u-sväng... gör en u-sväng, upprepade Svennis röst på motorvägen.

Vid Munkedal hade de byggt nya vägar.

-Kör åt höger, sa Svennis röst på en motortrafikled. Men det fanns inte längre någon väg åt höger. Den hade rasat.

  Nåja vi kom bra fram till Resö dit vi var bjudna av en av Kristinas pendlarkompisar. Solen sken och humlorna surrade. Vi kunde sitta ute och äta paj till lunch.

Strax efter tre skjutsade kvinnan som bjudit oss till deras hus på Resö till Strömstad. Där vann vi mycket tid i och med att vi slapp åka buss och sedan byta till tåg. I Strömstad var det smockfullt med folk, nästan som på Time Square i New York, och ett gytter av fritidsbåtar. Det var klart flest norrmän här och flest norska segelbåtar. Vi åt en smarrig glass vid Norra hamnen.

Ringde min syster och svåger som redan satt vid restaurangen Rökeriet på Torskholmen och väntade. De firade att det var trettio år sedan de förlovade sig. Det fanns inga bord inne så vi fick sitta ute i blåsten som friskade i allt mer. Men det var en trevlig servitris som också gillade att se på "Morden i Midsomer". Tog en öl och en Rödtunga. Den var ju god, men den var dyr.

    Sedan åkte vi över till Sydkoster och kinesade i min systers stuga där. På vägen ut såg vi en knubbsäl på en kobbe intill Filjholmenn, en ö nära Kilesand på Sydkoster. Morgonen därpå cyklade vi till Brevik på västra sidan. När jag jag var ung och bodde här på somrarna var det nästan tomt längs stränderna. Nu var det mycket folk och enarna på Breviks strand var nedhuggna. Fåren som alltid gått här fanns emellertid kvar.

Får i Brevik på Sydkosters västra sida

Vi satte oss en stund och tittade på Ursholmarna med de två fyrtornen. Flera strandskator flög förbi och sjöng med sina karaktäristiska läten. Då fick vi syn på ett Storskrakepar som simmade lugnt på fjärden. På eftermiddagen cyklade vi till Långagärde där det gick en linfärja mellan Syd- och Nordkoster. När jag var ung fick jag oftast ro eller åka med vår Seagullmotorbåt över till Nordkoster.

   När vi kom till Nordkoster promenerade vi över till Bastaviken nedanför Miltons hotell. Jag och min syster bytte snabbt om till badkläder och kastade oss i havet. Det var ljuvligt klart vatten och med utsikt mot en spikrak horisont

Klas matar får, men de enfaldiga djuren är inte intresserade av gräset jag håller fram.

Innan vi åkte ifrån Nordkoster åt vi middag på Restaurang Strandkanten som låg på en brygga vid kajen till Västra bryggan. De hade inte så mycket mat att välja på, men det var fint läge. Alla utom Kristina åt strimlad biff.

På lördagsmorgonen åkte vi hem igen. Vi gick förbi min allra första arbetskamrat Mats´ villa. "Men kan du inte kasta tross så får du skala potatis i stället", sa han under min första arbetsdag. Tack och lov var jag inte så länge där utan flyttades till Idefjord som gick till Halden. Jag har för mig att jag var 16 år då jag jobbade på Kosterö. Minns att de båtarna skakade, bullrade och gungade. Speciellt Kosterö dundrade och skakade, särskilt ovanför propellrarna. De nya båtarna gled mjukt fram.
   Innan vi satte oss på bussen tillbaka till Göteborg och hem satte vi oss en stund och åt en mjukglass. Vi såg bara norska lyxbåtar, inte en enda fiskebåt faktiskt.

Bad på Bastaviken på Nordkoster

När vi kom hem till Alingsås var det ett program om Koster på TV. Det är vansinniga priser på villor där. De intervjuade en trevlig Kosterbo som jag genast kände igen. När jag var liten var han lite av allt i allo på ön, han var snäll och hälsade även på grabbar som mig. "Tur att de gamla inte lever längre så de slipper uppleva eländet", har jag för mig han sa i TV. När jag var barn och bodde här på somrarna var det nästan bara fiskare och några konstnärer som bodde här, bland andra Lena Cronqvist och Göran Thunström.