"Cheer up", som mor brukade säga
Efter fisksoppan till lunch begav jag mig ut på promenad till staden. Mycket folk ute sådana här heta sommardagar. Gick upp till kafét Chokolat och köpte en glasstrut, hjortron och romrussin. Det var en liten unge i en barnvagn som ställde sig upp i vagnen och stirrade när han fick syn på min glass. Han fick lite glass själv sedan. Lite längre in i gränden finns ett kafé och en restaurang. Två killar som var tatuerade med kors över armarna beställde någon mat. Deras tjejer var inte tatuerade. Får gå på förmiddagen till gymmet för att kanske inte se någon tatuerad.
Gick till sedan BonBon för att se om de hade No country for old men, men det såg ut som om de inte fått in den ännu. Gick hem och fortsatte läsa Utvandrarna. Den beskriver bra olika orsaker varför människor flyttar från sina länder och de olika männikorna som utvandrar. Tänker på en otrevlig lag i Italien att de som vistas olovligen i Italien kan få upp till fyra års fängelse. Det var inte så många år sedan människor från Sverige gav sig iväg till Förenta Staterna.
Fy sjutton för alla telefonförsäljare. Är jag inte oförskämd och slänger på luren direkt går jag på telefonförsäljarnas saluföring! Så irriterande.
Klas, faster Kerstin, Marianne och Kristina i Skagen. Fotot taget på faster Kerstins 80-årsdag.
Ringde min 82-åriga faster för att prata av mig lite om den här olycksaliga telefonförsäljaren. "Fattar inte att nåon vill bli det med alla som slänger på luren", sa hon. Sedan pratade hon om någon författare som heter Salt som hon skrivit en artikel om. "'Cheer up' som mor brukade säga" sa hon sist.
Vems skugga är det vid Kerstins fötter?