brevet

Trängdes på tåget. Han som satt bredvid mig talade i mobiltelefon hela tiden. Glömde mössan, trist för det var ett par minusgrader. Borde hunnit gå och hämta den. Det var kallt och snöigt.

  Tror morgonrutinerna gick bra. En besökare kunde inte logga in på sin dator.

-Det står administratör, men jag kan inte logga ur administrartör?

Jag försöker stänga av och på datorn men det hjälper inte.

-Jag är inte administratör så jag  kan inte  logga in.

-Är det ingen annan som kan det?

-Nej det är bara jag här.

Så småningom kom Dean och Willie (namnen är fingerade) och det är förbaskat kul. Tror besökarna tycker om om det är god stämning på arbetsplatsen. Det var många besökare och allting flöt bra. Fick ett fjärrlån med posten som jag gjorde i ordning. En timme senare kom låntagaren och hämtade boken.

  Jag försökte förklara för en spansk student hur hon skulle logga in för att läsa en e-bok. (fast jag kände mig som Basil Fawlty när han ska förklara något för Manuel).

-El primero numero aqui y el segundo numero allí, har ingen aning om hur det blev.

Jag var så utan falsk blygsamhet att jag sa jag kunde spanska trots att det var 30 år sedan jag läste det i gymnasiet.

På tåget hem var det fullt på det gula 17.07-tåget. Ett helt gäng med unga idrottsmän och kvinnor från Nya Zeeland. Bredvid satt en man som sträckte ut sitt ben.
-Du ska inte bli orolig om jag svimmar, det ordnar sig, sa han.
-Nähä.
-Du förstår jag har opererat knät och styngen har gått så det blöder.
Mannnen ler och ser glad ut ändå. Jag ser att det har blött igenom jeansen på knät.
-Vad ska jag göra, ska jag gå till W´toaletten och hämta papper?
-Nej det behövs inte, jag tänkte bara du skulle veta att jag blöder om jag svimmar.
Försöker fortsätta läsa i boken "Stalins sista brott".
-Nu skvalpar det i skon.
-Är det blod?
-Ja, sa mannen och log. Han hade missat sitt tåg så han skulle bli tvungen att byta i Falköping för att komma till Skövde.