Ett styng av vemod

Det var ju roligt att Henke Larsson kom med till EM. Han är en artist som altid är rolig att se spela. Det blir ett spännande fotbolls-EM. Men Sverige måste ha en hel del tur för försvaret ser inte helt säkert ut.


Vi hade ett samtal med en chef på morgonen. Det handlade mest om hur vi bäst får undan böckerna, det vill säga de som är kvar. Sedan ska vi flytta undan det offentliga trycket i det slutna magasinet. Som det är nu ser det ut som ett möbelföråd eller en loppmarknad. 

   Jag känner ett styng av vemod när nn. kommer och tar böcker som det var den naturligaste saken i världen. Tar dem för att få några hyllvärmare.
-Det är ju roligt att få så många böcker... men det är ju tråkigt för er?
-Ja.
Usch nu var jag så där kort och dum som jag inte ska vara. Men jag orkar inte le och vara överdrivet leende. Inte idag i alla fall. Det ingår ju i mitt jobb att vara hjälpsam och glad.
-Jag ska säga till mina kollegor på arbetet också.
-Ja.
Ja ja, läser de här? I första hand var det för lärare och studenter? Men jag orkar inte diskutera. Inte nu. 


Nina känner i alla fall tungsinnet för böckerna som försvinner. Hon rotar i pappersåtervinningen.

Men så kom Born Rebel och det var uppiggande:
-Hej, det var ett tag sedan.
-Ja jag jobbar...  har inte tid... måste hem och sova.
-Ja du går ju upp tidigt... jag gick upp en halvtimme tidigare idag... men klockan fem är väl ingenting för dig?
-Nej, det är nästan för sent.

Folk sitter här, men de lånar ju inget längre.


Slutligen vill jag ägna en tanke åt katastrofen i Burma och Kina. Vilket fruktansvärt lidande de måste känna i Burma när deras hem spolas bort. Eller husen som rasar i Kina. Vad är det som händer på jorden? Men vi måste ju leva vidare.
Arbete | |
Upp