Hösten kryper på
En klar solig höstdag. Löven börjar bli röda och rostbruna.
Efter jobbet tog jag en friskvårdstimme. I omklädningsrummet hörde jag lite på ett samtal mellan en äldre som var tatuerad och en yngre:
-Och så ångrar man sig under tiden som de tatuerar, sa den äldre.
-Titta här på bröstet, det gjorde så in i helvetes ont... ser du att det fjällar?
-Ja.
-Man blir beroende av att tatuera sig, sa den yngre.
Den äldre skrattar och säger hej då går ut.
En höstvy över Gerdsken som Kristina fotograferade under en av sina promenader
På biblioteket ställde jag upp böcker uppe i det blå, det vill säga på våningarna sex till nio. Hjärtat slår en volt när bokhissen rasslar igång. "Konsten att få människor att vilja anstränga sig : om salugent motivationsarbete". Det finns många böcker som jag ställer upp som jag skulle vilja läsa. Det är för många, jag får bara bläddra lite.
Just när jag gick och funderade på vad jag sysslar med egentligen kom I och sa några vänliga ord. Jag blir så förvirrad då och börjar direkt berömma andra.
Jag var irriterad på mig själv för att jag frågade varför inte Hölderlin-Jahrbuch band 28 fanns men, det visade sig att den fanns inbunden med band 27.
Förresten var det smörgåsar i attachéportföljen på våning åtta. Följetongen har härmed fått ett enkelt slut.
På rasten pratade vi om namnet på det nya "Gamla Ullevi". Tvålkoppen trodde jag namnet skulle bli.
På tåget var det den en knubbig blond konduktör som jag såg gå omkring och sondera terrängen på bokmässan.
Kvällsbild över Gerdsken i Alingsås som Kristina tagit
Vilka fina bilder på Gerdsken. Nästan som oljemålningar.