Uppfriskande gymträning

Lyssnade lite på Mozart . på morgonen. Det är märkligt hur några av hans stycken fungerar som medicin för melankoli. Skrev lite, sedan gick jag och tränade. Det var ganska mycket folk. En granne och naturligtvis de båda rökande, snacksaliga sossarna. Jag förstår att de är Sossar för de var så upprörda efter senaste valet.  Alltså de tar en cigg efter passet.
-Det skulle vara skönt att bli pensionär, då skulle jag träna varje dag och sedan duscha och basta efteråt, sa den ljuse av dem.
Sedan fortsätter de att prata hela tiden upp till benpressen på andra våningen:
-Jag brukar kalla det för fönstertittarpromenad när jag är ute och promenerar med Monika... jag blir lite jummen alltså, men inte mer, sa den mörke.
Sedan igen nere i omklädningsrummet:
-Jag skulle gärna bli caddy om man kunde leva på det... de måste kunna mycket om banorna... jag ser att golfspelarna pratar med caddyn innan de börjar spela, sa den ljuse.
De fortsatte och diskutera inne i duschen och jag hör inte allt.
-Det var där borta ovanför snutstationen som han kokade brännvin... jag var där en gång fy fan vad full jag blev, sa den mörke.

De verkar ju glada. Det är så du ska leva. Om jag börjar klaga inför Kristina så blir allt fel. Det är alltid bäst att bearbeta sitt tungsinne själv. Det kallas väl helt enkelt melankoli. Och det går över framåt eftermiddagen. Sedan när jag ser människor blir allt bättre. Vårfåglarna kvittrar. Grannen hälsade, han tar i så svetten stänker när han tränar. Sedan ska jag cykla och lämna in deklarationen. Kristina fixar och lagar mat. Jag jag bara går och grubblar till ingen nytta.
   På matsalsbordet har Kristina ställt en vas med gula tulpaner.
Gymmet | |
Upp