Vadade i lera på Vikaryds julmarknad
Det blev aningen stressigt på morgonen. Efter Julkalendern, frukost, slängt skräp på återvinningen och lyssnat på Budgie .
Sedan var det raka spåret till stationen där vi plockade upp faster Kerstin. Därefter letade vi oss fram till väg 180. Det var en liten traktorstig till vänster från väg 180.
Vi körde på en grusväg mellan gröna ängar där kossorna betade. Vid Vikaröds herrgård stod det hjälpredor och dirigerade hur vi skulle köra. På vägen till en lada gick vi förbi en stor gödselstack. Det påminde mig om min barndom som fanns vid gårdarna kring Norsesund. Karin i Vässenbo och bonden Tage.
Känns som i barndomen att stå bredvid en riktig gödselstack.
Vi gick förbi en köttbord och in i en stor lada. Tyckte det var mest hemslöjd som de brukar ha på julmarknader.
Det var faktiskt jag som köpte mest; en liten marsipangris från Breutigams och två vita hyacinter.
Innan vi gav oss iväg mot Tallhyddan gick jag och faster Kerstin in i ladugården och tittade på de vackra kossorna och tjurarna.
-Skulle du våga gå in till tjuren där, frågade en liten pojke en stor bonde som stod intill.
Det var väldigt lerigt att gå in i ladan så Kristina backade och gick inte in och hälsade på djuren.
Kristina och faster Kerstin på Vikaryds julmarknad
När vi var färdiga med Vikaryd körde vi till Tallhyddan och åt lunchbuffé. Det var hemskt mycket folk där, men vi fick i alla fall ätit lite av varje. Jag tror faster Kerstin uppskattade det.
Jag har aldrig sett bilen så smutsig så efter att ha lämnat faster Kerstin vid stationen så körde Kristina och jag till Statoil och tvättade bilen.
-Jag fattar inte hur du och Kerstin gör. Det blir så lerigt på golvet där ni har suttit, sa Kristina.
Kristina hängde efter mig hela vägen från bilen och hem och skrubbade av leran på mina byxor.
Drängen Per på Påboda gård 1936. Vid Påboda bodde faster Kerstin på somrarna som barn.