brevet

Ringde Gösta på morgonen. Vi pratade om bussar. Nummer 22 var Kippholmsbussen. Den hade ratten på höger sida, när du skulle växla fick du dubbeltrampa. Det var en lastbil som byggts om till buss.

Vet inte om det var vaccineringen som gjorde att jag kände mig dåsig idag. Var uppe och tog ett pass på gymmet på förmiddagen. Det är alltid uppiggande men idag var jag lite vinglig. Jag höll på att trilla omkull när jag skulle hänga upp en 25-kilosvikt.
   När jag kom hem hade Kristina rullat ihop en matta som hon ville köra till tvätteriet. Så det var bara att lägga in mattorna i bilen. Det var som i en bikupa med bin fast med bilar. Men jag trixade mig fram till affären som låg på en gatstump. Under tiden talade med butiksinnehavaren så körde jag in på en liten gård och backade försiktigt ut på gatan. Det var vägarbete på gatan så jag var tvungen att köra in lite på den där gården.
  När vi kom hem var jag så trött att jag lade mig att sova.


Kippholmsbussen vid Kippholmen i början på 80-talet. Fick dubbeltrampa på kopplingspedalen för att byta växel. Någon gång hade jag med mig min nya Minolta kamera som jag skaffade efter Olympusen och Exaktan. Tur var väl det så Kippholmsbussen blev förevigad. Bussföraren fick köra bussen in på lantgårdar och genom trånga passager. Jag var ganska nervös första gången jag skulle köra den från Eketrägatan och till Kippholmen.