Vilse i kulverten

Det är mörkt ute, men inte så kallt. Igår var jag på Campus Haga. Det är bara datorer där nu, inga böcker att låna. Bara lite Riksdagstryck som ingen läser.

Hjälpte en lärare, B, att beställa några böcker som hon behöver för en bok. Det är väldigt roligt att kunna vara behjälplig med sådant. En storvuxen student var lite sur för jag inte hade hans lösenord till Kursportalen. Han hade något lösenord skrivet på en liten lapp han rivit av.
-Tack för hjälpen, sa han när han gick. Undrar varför?
Träffade Martin som jag minns som en bra kamrat på den tiden jag tränade på Pyramiden. Nu läser han till Socionom.

En mörk dag att cykla till jobbet. I. är tillbaka efter att ha bilat genom åtskilliga stater i södra USA. Intressant berättelse. Det var åtta filer åt ett håll på vägarna. Och det gick inte att hålla sig på höger sida hela tiden för plötsligt stod det "Keep left".

Gick långt bort i en kulvert förbi Hum.fak och fortsatte i kulverten till Okat. Det doftade plast från alla rören i taket. Det var en verksamhetsberättelse som jag ställde tillbaka.

Hämtade böcker från plan ett till fem idag. Fick mapp med kartor över gamla Göteborg som skulle till kartrummet. Gick förbi ett mörkt rum med Gamla okatalogiserade böcker. Det var Hvidtfeltska samlingen. Tittade lite på bokryggarna. Olaus Magnus stod det på en.

Några tänkvärda ord på vägen:
"När du ser tillbaka på ditt liv på ungefär samma sätt som Tolstojs Ivan Iljitj gjorde, då ska du upptäcka att du sällan ångrar något du har gjort. Det är vad du inte har gjort som kommer att plåga dig. Budskapet är därför klart. Gör det! Lär dig att uppskatta det innevarande ögonblicket." (Wayne W. Dyer, Älska dig själv : inte sämre än man gör sig s. 38 f)

Efter jobbet hade jag ett härligt pass på gymmet. Växlade några ord med en man jag brukar prata med. Han kanske är Kurd?
-Du blir kraftigare, om ett år ser du ut som Schwarzenegger, sa han.
Knappast, jag är alldeles för slö och har inte gener för det. Men han ville väl vara snäll. Tror hans pappa var med den här gången. Jag tror inte de pratade Farsi med varandra så han är inte iranier då. Nej snarare ser jag ut som en sparris.
-Nä, knappast, men du ser redan ut som Schwarzenegger, sa jag.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback