Stimmigt på gymmet

Tåget var sent på morgonen. Banverket hade släppt förbi ett godståg igen som fick stopp vid Floda.

Jag hälsade med ett högt och tydligt "Hej" till en kollega när hon kom. Hur högt ska jag säga hej utan att verka påträngande? Bör dock alltid hälsa tydligt. Den här osäkerheten har jag haft enda sedan tiden i skolan i Falköping.

På morgonen hade jag ett samtal med min chef. Jag kommer att börja med periodika. Vilken överraskning, verkligen oväntat.

Efter fikat beträttade jag det för kollegan Hans. 
-Hoppas de inte tröttnar på mig efter en vecka? sa jag.
-När fick du reda på det? frågade Hans.
-I morse.
-I kväll är det el classico, sa Hans.
-Du menar Barcelona Real Madrid?
-Ja.
-Hoppas Real Madrid vinner.
-Nej, jag hoppas Barcelona vinner.
(Drog lite kort någon timme.)
-Nu ska jag gå och träna, sa jag till Hans.
-Det syns inte på dig att du tränar, sa Hans.
-Nej, jag tränar bara för att hålla mig i form... du borde träna, du har ju när till gym, sa jag.

Nej du ska aldrig oroa dig för saker och ting, för du vet inte vad som händer nästa stund.

På tåget lyssnade jag på Dan Browns "Den förlorade symbolen" på hemvägen. Jag tränade bara i 40 minuter. Skyller på att det var för stimmigt och inga jag kände.
   Telefonen ringde hela kvällen, eller två gånger i alla fall. Reklam och felringning.

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback