Pensionären på Korsvägen

Fullt i vagnen på morgonen. Träffade min pendlarkompis Katja på perrongen. Jag stod längre fram på perrongen än jag vanligtvis gör.
-Det brukar gå att få plats här om man knör, sa Katja.
Sedan slank hon in först. Jag spanade in en plats som nog kunde bli ledig.
-Det är måndag, och jag tror tåget blir fullt, sa jag till en dam som placerat sina väskor på sätet bredvid.
-Vi har åkt sedan 23.35 och det är först nu det kommer på folk, sa damen.
Då skulle jag naturligtvis tagit mod till mig och frågat varifrån hon startat i natt för sju timmar sedan? Sundsvall? Gävle eller kanske Västerås?

På förmiddagen satt jag bara och drog kort. Rensade Java i datorn. Tog en kopp kaffe. Växlade några ord med Hans.

På eftermiddagen var jag på Studietorget i Haga. Eftersom det regnade tog jag tvåans spårvagn från Korsvägen. När jag skulle ställa mig och vänta på spårvagnen fick jag syn på en pensionerad kollega från åren i Haga som stod och väntade på spårvagnen andra sidan. Eftersom jag hade fyra minuter på mig skyndade jag mig till andra sidan och han mötte mig på halva vägen. Såg att han hade händerna i sin rockficka så han ville inte ta ihand. Skulle precis ge honom en klapp på axeln:
-Nej, inte den armen, jag har ont i den, sa min gamle kollega.
-Men hur är det? Är allt bra, frågade jag. Jag hade ju trots allt jobbat med honom i nästan åtta år.
-Ja, jag ska opereras nu, jag har ont i varenda led.
Vilken himla otur. Han som hade så många planer efter pensioneringen.
-Det var därför jag slutade för jag hade så ont. Men det var inte så bra arbetsförhållanden heller på slutet tyckte jag.
Bara någon minut kvar att prata med honom, så jag sa inte emot. Jag minns att han kunde det mesta om Riksdagstrycket och Svensk författningssamling.
-Nu kommer min spårvagn, jag måste gå, men jag önskar att allt blir bra. Det var jätteroligt att se dig och jag tycker det var roliga år som vi arbetade tillsammans Dick.
   Han var sig precis lik och han hade samma gröna vinterrock.

Det duggregnade när jag satte mig på spårvagnen till Handelshögskolan. På Vasagatan såg jag journalisten Kjell Wigers gå förbi. Såg en skymt av honom i filmen "Luftslottet som Sprängdes". För många år sedan gick han på samma gym som jag.

På studietorget i Haga hann jag precis äta en Dafgård kycklingfärdigmat. Under tiden som jag åt läste jag en artikel av Isobel Hadley-Kamptz i tidskriften "OmVärlden". "Bloggen använder yttrandefrihet på riktigt. Den senaste vågen av utveckling på nätet har realiserat de gamla demokratiska idealen. Bloggen medför att alla med datorhar möjlighet att använda yttrandefriheten på riktigt." (OmVärlden, 2009:6 s. 24)

Lyssnade på några unda damer som stod i dörröppningen till Studietorget. De pratade bland annat om att de ville studera utomlands i minst ett år.
-Om två år är jag 21 år, då är jag inte så ung längre, sa en av dem.
Kors då? vad gjorde jag när jag var nitton? Körde buss och gick omkring och undersökte Göteborg.

Sedan ringde jag till London... Skulle ringa till en kvinna och berätta att hon glömt sitt kårkvitto. Hon hade ställt om telefonen till London.

Det är vackert med alla ljus i centrala Göteborg. På tåget hamnade jag bredvid en ung man jag kände igen. Har försökt hälsa några gånger, men han verkar inte så pigg på att hälsa.

göteborg
Gård i Haga i Göteborg 1980

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback