Och allt var oförändrat
-Så går du framåt och blundar... bra... och så går du framåt på tå... bra... och sågår du bakåt på tå... Sedan blundar du och går framåt på hälarna... bra... sedan går du bakåt på hälarna och blundar... bra
-Så här menar du, sa jag.
-Ja och så blundar du och för vänster pekfinger mot näsan... bra... och sedan höger pekfinger...bra...
På det här viset får jag hålla på och öva medan doktorn ser på.
-Kan du ligga på rygg på britsen och dra vänsterbenet från knät och ner till foten... bra... och så höger benet... bra...
Sedan nuddar doktorn med nålar på höger och vänster ben och frågar om jag känner något?
-Jag anser att din MS är oförändrat sedan då du först var här 2002. Att det är så bra beror på träningen och medicineringen, sa doktorn.
Jag kände mig så tillfreds med tillvaron att jag åkte till Ica och firade med att köpa en Risifrutti.
Här står jag under några druvklasar på ett kafé på Skopelos 2009.
Hej Klas! Jag brukar kanske inte köpa Risifrutti, men efter något av alla mina läkarbesök brukar jag sätta mig i sjukhuset cafe' och dricka kaffe och ta någon liten kaka.
Jag fick min MS-diagnos januari-februari. På ett lite otippat sätt. Det är fortfande mycket vägbyggen på väg 73, och när jag satt och småslumrade på bussen körde den i en grop, jag slog huvudet i vindrutan och fick en mindre hjärnskakning. Jag fick så ont i huvudet att man gjorde datortomografi för att utesluta blödning. Det var det inte men däremot uptäckte man ett meningiom, en mindre godartad hjärntumör. Hepp! För att undersöka just den närmare var det magnetröntgen, jag tror två gånger. Och här upptackte man de förändringar i hjärnan som ledde in på MS-spåret. Och efter ryggnärgsprov visste man i princip.
Jag vet inte hur mycket du kommer ihåg mig från BHS, och jag och Micke hade ju ett väldigt av- och påförhållamde under flera år. Så år det inte längre! Men han vill inte berätta för några andra om min diagnos, om han inte säker på att jag är bekväm med det.En av mina närmaste vänner är homosexuell, och när vi pratat om min situation har vi enats om att det här något av en "komma ut"process.Jag berättade för min instruktör där jag tränar core-pass och hon tyckte det var skönt att veta. Min balans är ju inte direkt tip top...
Och i mina vildaste stunder anklagar jag själva Skaraborg, med årtusenden av inavel, ufo-besök (för ufo-fans är tydligen Kinnekulle högintressant...) hög halt av både uran och radon i skaraborgsbergen. Jag sa till min syster att jag skulle lägga fram teorin att jag nog egentligen var en alien, och då fick hon väldigt roligt! Jag nämnde detta till av min läkare Richard Levy, och han fick lika roligt! Humor, och kunskap, det är väl så det är uthärdligt, eller hur?
All my best, Yvonne