Pendlare på perrongen och en bok om Kina

Mörkt på perrongen på morgonen. Vände blicken ut mot baksidan av perrongen för att se ut som iag var intresserad av något. Som en ordentlig medmänniska. Men vad spelar det för roll? Med största sannolikhet bryr sig ingen på perrongen om det? Och vad spelar det för roll? De bara väntar tysta. Mer upptagna av sin egen väntan.

 Tåget var fullt men jag fick en plats bredvid en förvånad flicka. Jag slog mig ner på platsen bredvid henne så jag nästan satte mig på hennes väska. "Tåget blir nog fullt ", sa jag urskuldande. Hann precis med spårvagn 13. Hamnade bredvid en finnig grabb som nog hade sitt etniska ursprung i Thailand. Han lyssnade på hårdrock så det dånade i sin mp3-spelare. Det lät som Big Black eller Joe Perry. Hoppas inte pojken var mobbad? Ler och försöker se rekordelig ut. 

   På förmiddagen satt jag mest och räknade kort. Pratade lite med kollegor om vem de tyckte skulle ersätta Lars Lagerbäck som tränare för svenska landslaget. Jag tycktte Sven Göran Eriksson men alla andra tyckte han gjort sitt.

På eftermiddagen var jag i Haga. Åt lite Dafgårds färdiga kallops innan jag gick ut i informationsdisken.
Rättar till glasögonen lite i tron att de förbipasserande studenterna ska tro att jag är en ordentlig medborgare. Men sannolikt bryr de sig inte om det? Vad har de för anledning att tänka på om en vindriven typs glasögon sitter rätt?

-Du, hur dags kan jag komma in här... jag har ju småbarn och så så jag vill hitta en lugn plats där jag kan läsa... alla bibliotek öppnar ju nio eller halv nio, frågar en student som jag känner igen sedan förr.
-Jag ska se... ja du har rätt... halv nio öppnar KTB... men har du provat Sam.faks lokaler, där har de ju öppet längre?
Jag ringer först till, kan kalla honom för Peter Bonnetti, men jag kommer bara hem till honom och en främmande kvinna svarar. "Han är inte här, du ringer hem till honom..." Sedan ringer jag Carl Palmer (kan kalla honom för det), men han svarar inte. Sedan ringer jag min kollega Jelena och hon trodde absolut han kunde komma in tidigt om han bara hade passerkort. Studenten blev mycket tacksam över svaret.

På hemvägen slank jag in på pocketbokhandeln. Bytte ut boken "Mao. Den sanna historien" som jag fått i födelsedagspresent. Jag hade läst boken. Eftersom jag är intresserad av det stora landet Kina köpte jag "Kinas
historia" av Hans Hägerdal.

bostäder utanför Peking
En gammal kinesisk man och jag på en Kinesisk Kejsargrav i Xi'an juni 1989
bostäder
På väg till Bejing juni 1989 såg jag de här bostäderna som jag fotograferade från tåget.
Pendling | |
Upp