Såg operan Goya
( Vi hann med 21.32 tåget hem och det kändes bra. Jag kunde inte läsa för en ung kvinna grälade med sin pojkvän i telefon nästan hela tiden.
-Jag lyssnar på dig hela tiden.
Pojkvännen talar.
-Sluta skrika.
Pojkvännen talar.
-Jag lyssnar på dig.
Pojkvännen talar.
-I fyra månader har vi varit ihop.
Pojkvännen talar.
-Du har visst träffat mina föräldrar.
Pojkvännen talar.
-Jag måste sitta med mitt handbollslag en stund innan jag går hem.
Pojkvännen talar.
-Så du känner dig ensam.
Pojkvännen talar.
Hon gråter
osv osv)
Skönt att komma hem sedan. Det är vintertid och mörkt och dystert. Sov som en stock på natten, trots att hag hade en ömmande vagel i ögat.
Det kändes konstigt att det var ett svagt ljus på morgonen när jag cyklade till stationen. Inte så mycket folk på perrongen men ungdomarna har väl oktoberlov? Jag ser hemsk ut med vageln i ögat.
Idag räknade jag kort på förmiddagen och på eftermiddagen var jag i Haga. Många studenter men inga lärare syns till. En låssmed bytte lås mellan allmänna och personaltoan. Personalen får en mindre toa nu.
Det var vått och grådakigt när jag tog spårvagnen till stationen. Tittade ut genom fönstret så att ingen skulle se den fula vageln i ögat. Tittade på en man och en kvinna vid Domkyrkan som använde teckenspråk. De är väldigt skickliga på att tala på det viset.
Roligt att Gösta fått igång sin dator igen. Antar att den bara behövde lite mer olja.
Roligt- dialogen med flickan låter som en riktig inledning till en teaterpjäs