Bita ihop och gå vidare

-Hur kunde du bo sådär? Frågade Kristina efter att hon sett bilderna från Beckomberga. Men jag har varit med om värre. Den första människa jag träffade på Gamla Nerven var en dansk som kom med sina resväskor.
-Här kan ju ingen djävel bo som här ser ut, sa han, ta och se till att komma härifrån.
Gamla Nerven var som ett museum med alla stora salar, storköket med alla odiskade tallrikar och storköksdiskmaskinen. Ganska spännande.
 Så det är bara att bita ihop och gå vidare.

nerven
Mitt rum mot utgången och handfatet. Rummet var ungefär 10 kvadratmeter.

korridoren
Min granne, en flykting, mitt emot mitt rum.



På morgonen idag skickade jag beställningar med rörposten. Det gäller att ta det lugnt och inte ha för bråttom. Jag skickade två fel, men "Trotjänaren 1" var hygglig och bara skickade tillbaka dem.
  På eftermiddagen hämtade jag beställningar i gamla samlingarna. När det var en kvart kvar, och jag skulle ställa upp en broschyr om Otto Sylvan så snubblade när jag gjorde en piruett och fastanade i golvet med mina sandaler och föll huvudstupa till marken. Men det hände inget. Det var någon decimeter med huvudet från betongväggen. Tänker på fotbollsspelaren Olof Mellberg som nickade ihop med maltes så blodet stänkte. Men ingen av spelarna gnydde. Det är bara att bita ihop och gå vidare. När jag kom hem upptäckte jag att jag fått ett sår i midjan. Jag hade tydligen fallit på en kompakthylla under mitt fall till golvet.

Arbete | |
Upp