brevet

På förmiddagen tog vi en busstur till den berömda Banana Beach. Det var ingen höjdare så här sent på året, de var nästan folktomt, bara några änder som spatserade i sanden. Det var blött och mulet efter det häftiga regnet under natten.  

Ankor en regnig dag på Banana Beach

I stället gick vi på en buss som körde oss till Skiathos stad. I centrum fins det  många trånga små pittoreska gator. Massor av små butiker som säljer allt möjligt dyrt krimskrams. Och mopeder dundrar fram på de små gränderna så det gäller att vara uppmärksam. Eftersom jag inte har fått tag på några frimärken så bloggar jag i stället. Vi badar i det salta havet och i den väl klorerade poolen.
   Något spännande är att åka buss. De är absolut proppfulla av folk. Konduktören lyckas ändå tränga sig fram genom bussen och ropa upp hållplatsernas namn: "number four... number eight" och så vidare. Och han har alltid ett gott humö. En låg engelsman nar han stod inkläd mellan manniskor utbrast "I whish I had a video camera".

Smal gata på Skiathos stad.

  Till middag å jag svädfisk pa hotellet till en symfoni av Cicadors läten. Svärdfisken var speciell, inte så god för den ovane. Den har en konsistens som kotletter. Kristina at vegetarisk risotto. Kvällen ar lugn och fridfull men något kylig.